Krisat nåt recently?
Posted on april 30, 2018 in Hälsa
Har du också funderat på varför vi krisar? 30-årskris, 40-årskris….you-name-it-kris. Kanske är det poppis? Vad är gemensamt för de flesta som krisar? Jag har reflekterat att det är många som gör stora omställningar. Byter jobb, bryter upp relationer, skaffar motorcykel. Blir veganer (okej, timmen är tidig, förlåt för tråkiga exempel, tror du fattar poängen). Medan omgivningen står förvånade (och i vissa fall starkt kritiska) och pekar finger. Kanske till och med skrattar. Vi (människor) är lite av trygghetsnarkomaner och ogillar förändring generellt.
Kris på kinesiska betyder både kris och möjlighet. Coolt va? Det betyder ju att om livet fuckar till sig så går det (med lite vilja) att se det som en möjlighet. En möjlighet till förändring. Och förändring behöver inte vara något sämre (om du inte tillhör skaran starkt förändringsfientliga individer) utan det kan bli förändring till det bättre.
Jag ser på oss människor som ett batteri. När vi är yngre så laddar batterierna upp sig rätt bra på egen hand, även om vi ”läcker ut” lite energi på sådant som kanske inte alla gånger är så lyckade saker. Som att gå till ett jobb som vi innerst inne inte önskar oss. Just det här, att våga vara sanna mot oss själva, följa hjärtats innersta röst, kan för många vara en utmaning. För vi är inte så vana vid det. Många av oss har en hjärna som talar högre än hjärtat.
Med tiden blir våra batterier lite ”tröttare” och klarar inte av att ladda upp fullt. Vi går på sparlåga. Fortsätter vi läcka energi nu så kan vi till slut köra ner det så i botten att vi rusar in i väggen (tyvärr rätt vanligt). Helt okej att bromsa innan väggen by the way. Och det är här omställningen kommer in. Kommer du på vad du egentligen vill ha ut av livet, så kör! Tacka nej till vissa saker så du kan tacka ja till annat. Gör plats för det som fyller dina batterier, oavsett om det är att ta mc-kort eller vandra inkaleden. Lär känna din kropp och dess fantastiska signalsystem så du får i dig rätt näring (det är ju ändå grunden för alltihop). En bra ledstjärna i den här processen är lust. Följ den. Gör det som känns lustfyllt. Och ge hjärnan semester.
Nu ska jag ta en barfotapromenad i gräset.
Tjillevippen!
/Anna
